Den sjunde april befann jag mig i centrala Stockholm. Jag passerade Åhlénshuset ungefär fem minuter efter terrorattacken då en man i lastbil som kört längs Drottninggatan avslutat sin vansinnesfärd med att krascha in i byggnaden. Eftersom alla tåg stod stilla tänkte jag försöka ta en taxi från Kungsbron. Men plötslig kom en folkmassa springande och skrek ”spring, de skjuter där borta”. Trots att jag är en person som förespråkar ett kritiskt förhållningssätt till information var min reaktion inte att räcka upp handen och fråga den skrikande personen om hen hade en trovärdig källa till detta påstående. Istället sprang jag. Vid denna typ av tillfälle är det rationellt att springa. När vi utsätts för ett akut hot är det viktigt att kunna fly snabbt från platsen. I ett sådant läge har vi inte tid att sätta oss ner och med hjälp av vårt logiska resonemang försöka tänka oss ut ur situationen. Det är meningen att vi ska ha fullt fokus på att fly eller fäkta. Som ni vet visade det sig senare att ryktena om skottlossning var falska. Denna upplevelse påminde mig om hur rädsla begränsar vårt kritiska tänkande.
Varje dag sker hemska saker. Den sjunde april var i det avseendet ingen unik händelse. Och mänskligheten står inför många utmaningar. Men samtidigt gör vi hela tiden enorma framsteg. Vi blir friskare och livslängden ökar, fattigdomen minskar globalt och världen blir allt mindre våldsam. Många av dessa framsteg kan vi tacka vetenskapen för. Ändå tror många att världen håller på att kollapsa. Vi nås ständigt av de alarmistiska nyheterna men får sällen höra om alla framsteg. Som ett resultat går vi omkring med en irrationell rädsla. Obefogad rädsla försämrar vår livskvalitet men det gör också att vi blir sämre på att tänka kritiskt. När vi saknar förmågan att tänka kritiskt blir vi lättmanipulerade. Och när mänsklighetens framsteg glöms bort förstår vi inte vikten av vetenskap.
Det är inte bara rädsla som gör oss irrationella. Människan har kognitiva snedvridningar som ibland ger oss en felaktig världsbild. Vi är till exempel benägna att lägga märke till information och intryck som bekräftar det vi redan tror. Och samtidigt bortser vi från det som går emot vår världsbild. Denna egenskap är inget nytt fenomen, den är en del av att vara människa. Men anledningen till att den ställer till så mycket just nu är för att vårt så kallade bekräftelsebias och dagens informationsbrus är en livsfarlig kombination. Tack vare internet, sociala medier och massmedia kan vi hitta vilken information som helst, bara vi letar tillräckligt länge. Vi kanske måste scrolla hundratals sökresultat men till slut hittar vi den där källan som bekräftar vår känsla av att månen är av ost eller att alla muslimer är potentiella terrorister.
Vetenskap är en samling metoder som gör att vi överkommer de begränsningar som finns i det mänskliga psyket. Vetenskapen gör så att vi kan nå objektiva sanningar. I tider av alarmism, falska nyheter och alternativa fakta är det lätt att bli lurad. Vetenskap och vetenskapligt förhållningssätt behövs därför mer än någonsin.
Men trots att vetenskapen är viktigare än någonsin är vetenskapens ställning hotad. Vetenskap och fakta ifrågasätts inte bara i de slutna Facebookgrupper där man förespråkar silvervatten eller där man står upp för debattörer som skyller alla problem på invandrare. Vetenskapen ifrågasätts också av människor med stor makt. USAs president har ifrågasatt huruvida mässlingsvaccin är säkra och om människan verkligen bidrar till klimatförändringar. Här i Sverige har Sverigedemokraternas partiledare förespråkar en världsbild baserad på känsla istället för fakta.
Vetenskap ger upphov till framsteg som gynnar mänskligheten. Vi måste försvara vetenskapen och stärka dess ställning i den offentliga debatten. Och i tider då folkmassorna skriker ”spring” även när hoten inte existerar måste vi kämpa för att inte låta rädslan ta över utan försöka lösa de verkliga utmaningarna. Och det kan vi göra med vetenskapens hjälp.