När jag var på konferens i Marseille förra året var det en grupp tvillingforskare som presenterade ett särskilt intressant forskningsprojekt. Detta projekt uppmärksammas nu i New York Times. Forskningsprojektet bygger vidare på vad som från början var ett konstprojekt där en fotograf lyckats leta reda på personer som inte var släkt men ändå väldigt lika utseendemässigt. Fotografen kallar projektet I’m Not a Look-Alike!”
Individerna som deltog i konstprojektet fick delta i studier som syftade till att undersöka om personligheten är beroende av utseendet. Det har föreslagits att ens utseende påverkar hur man blir behandlad av andra och att detta i förlängningen kan påverka ens personlighet. Även om det är osannolikt att detta förklarar varför människor har olika är det möjligt att det kan ha en viss påverkan. Man kan till exempel tänka sig att en person som ser väldigt bra ut oftare får ett positivt bemötande vilket kan göra att de oftare är extroverter.
Resultaten av studierna visade dock att det inte finns något starkt samband mellan utseende och personlighet bland personer som inte är besläktade. Men det är inte projektets resultat som imponerar mig, det coola med det här projektet är att det är baserad på unika data. I Sverige får vi epidemiologer ofta data serverat på ett fat med hjälp av våra befolknings- och hälsoregister medan man i andra länder ofta får kämpa hårt för att få tag på intressanta data, vilken man i detta projekt gjort på ett väldigt kreativt sätt. Sen är det också kul att man lyckats integrera konst och beteendeforskning vilket förmodligen kan resultera i att denna typ av studie blir intressant för personer som annars inte är särskild intresserade av personlighetsforskning.
When I was at a conference in Marseille last year there was a group of twin researchers presenting a particularly interesting research projects. This week, the New York Times wrote about this project. This research project is based on what was originally an art project where a photographer managed included people who were not family but still looking very similar. The photographer calls the project “I’m Not a Look-Alike!”
The individualswho participatedinthe art projectgot to participatein studiesthat aimed toexaminewhetherpersonality isdependent onthe appearance.It has been suggestedthat one’sappearanceaffect howyou are treatedbyothers, and thismay eventuallyaffect one’spersonality. Although itisunlikely thatthis explains whypeople behave differently, it is possible that it may havesome impact. One can, forexample, imaginethat a person that is very good-looking more often getpositive attention, which can make themmore likely to be extroverts.
The results of the studies showed that there is no strong correlation between appearance and personality in unrelated individuals. But it is not the project’s results that impress me; the cool thing about this project is that it is based on unique data. In Sweden, we epidemiologists often get data served on a platter with the help of our population and health registers, whereas in other countries researchers often have to struggle to get hold of interesting data, which, in this project was done in a very creative manner. Moreover, it is fun when someone managed to integrate arts and behavioral research, which presumably could result in this type of study being interesting for people who are not otherwise specifically interested in personality research.