I en ny studie i BMJ har forskare undersökt hur ofta antibiotikabehandling inte fungerar vid vanligt förekommande bakteriella infektioner. Studien som utfördes i Storbritannien visade att andelen verkningslösa antibiotikabehandlingar inom primärvården var 1991 13,9% och hade år 2012 ökat till 15,4%. Ökningen anses vara alarmerande och man verkar inte se något tecken på att denna ökning kommer att avta. WHO har konstaterat att antibiotikaresistensen är en världsomfattande hälsokris. För att bromsa förekomsten av resistenta bakterier är det viktigt att minska användandet av antibiotika.
De flesta vet att ju mer antibiotika som finns i vår miljö desto större är sannolikheten att man får problem med antibiotikaresistenta bakteriestammar. Exakt hur detta sker kan förklaras med hjälp av evolutionära mekanismer. Genom naturligt urval främjar evolutionen egenskaper hos en organism som ger hög fitness (hög möjlighet till överlevnad och reproduktion). Med vad som ger en organism hög fitness beror på vilken miljö den befinner sig i.
Bilden nedan ska illustrera bakterier som befinner sig i två skilda miljöer. I den ena miljön exponeras bakterierna för antibiotika vilket de inte gör i den andra. Bakterier muterar hela tiden och om man tänker sig att det spontant uppstår en mutation som gör att en av bakterierna i respektive miljö får en genotyp som är resistent mot antibiotika så kommer denna ha högre fitness än övriga bakterier – men bara i en miljö som är exponerad för antibiotika.
Fitnessfördelen innebär att de resistenta bakterierna blir allt fler för att till slut tillhöra en majoritet av bakterierna. I miljön där det inte finns antibiotika har de resistenta bakterierna ingen fördel och sprids därför inte alls på detta sätt.
Att bakterier ofta muterar och att detta ibland innebär att det uppstår antibiotikaresistenta genotyper är inget vi kan påverka. Men genom att begränsa mängden antibiotika i miljön kan vi motverka att resistenta bakterier sprider sig. I Sverige har vi kommit en bra bit på vägen men eftersom bakterier inte bryr sig om landsgränser behövs bred internationell samverkan för att minska resistensen. För ingen vill återgå till en värld där vi står utan fungerande antibiotika.
1 kommentar
Hej!
Studien är intressant, men definitionen för misslyckad behandling kan diskuteras (ny behandling inom ett tidsintervall – om man behandlade en viros första gången …), dessutom påstår inte författarna att det var resistenta bakterier som orsakade recidivet. Din europakarta över MRSA är föråldrad, både Frankrike och fr a England har minskat incidensen. Men du har helt rätt, ju mindre antibiotika ju mindre risk för selektion. Vi behöver göra om BMJ-studien i Sverige.