Idag undervisar jag på läkarprogrammets kurs i vetenskaplig utveckling. Ämnet för dagen är cancerscreening, och det är så intressant att jag tänkte ta upp det här på bloggen.
Syftet med cancerscreening är att minska dödligheten i cancer utan att ställa till med alltför mycket, t ex vill man undvika att utsätta personer för psykiskt och fysiskt lidande i onödan. I Sverige har vi idag allmän cancerscreening för livmoderhalscancer och bröstcancer och provtagningar erbjuds till kvinnor i särskilda ådersintervaller. Det diskuteras även huruvida man bör införa ett screeningprogram för män med test för PSA (prostataspecifik antigen) i syfte att tidigt identifiera prostatacancer.
När det gäller livmoderscancer har screeningen varit väldigt framgångsrik. Eftersom man genom cellprover inte bara kan identifiera cancer utan även dess förstadier kan kvinnor som enbart har cellförändringar ofta botas utan att deras fertilitet blir påverkad. Tack vare detta minskar både antalet som drabbas av livmoderhalscancer samt antalet som dör i sjukdomen.
Med bröstcancer och prostatacancer är fördelarna inte lika tydliga. Ett av problemen är att screening leder till överbehandling. En norsk studie som publicerades 2012 sammanfattar att under 10 års mammmografiscreening av 2500 kvinnor kommer man hindra att en kvinna dör i bröstcancer men detta resulterar också i att 6-10 kvinnor måste genomgå behandling trots att de inte skulle ha avlidit av sin cancer. När det gäller prostatcancerscreening visade en randomiserad studie på PSA-test som publicerades 2009 i New England Journal of Medicine att ”för att förhindra ett dödsfall orsakat av prostatacancer måste man screena 1410 män och ytterligare 48 män skulle behöva genomgå behandling”.
Today, I’ve been teaching medical students at a course in scientific development. The topic of the day was cancer screening, and it is so interesting that it deserves a blog post.
The purpose of cancer screening is to decrease cancer mortality without messing up other things, such as exposing persons for unnecessary mental and physical suffering. In Sweden, we today have public cancer screening programs for cervical and breast cancers and tests are offered to women of specific age intervals. It is also currently debated whether to implement a screening program for men with test for PSA (prostate specific antigen) resulting in an early identification of prostate cancer.
Regarding cervical cancer, screening has been very successful. The tests (pap smears) can not only detect cervical cancer but also its precursors, women who only suffer from dysplasia can often be cured without effects on their fertility. As a result, the screening program has resulted in a reduced number of women diagnosed with cervical cancer as well as the number of cancer-related deaths.
With breast cancer and prostate cancer are the advantages are not as evident. One of the problems is that screening leads to overtreatment. A Norwegian study published in 2012 concluded that 10 years mammographic screening of 2500 women will prevent one woman from dying of breast cancer, but this also results in that 6-10 women must undergo treatment even though they would not have died of their cancer. Regarding PSA screening, a randomized study published in 2009 in The New England Journal of Medicine showed that “in order to prevent a death from prostate cancer 1,410 men had to be screened and an additional 48 men would have to undergo treatment”.