Vaccin och dess motståndare

Bloggen har känts väldigt seriös och folkbildande på senaste tiden. Så kan det gå. Innan jag återgår till att skriva om sexuellt selekterade snoppstorlekar eller neurosexism har jag lovat några kloka vänner att lyfta frågan om vaccination.

Vaccin stimulerar kroppens egna immunförsvar och ger skydd mot virussjukdomar. Tack vare framgångsrika massvaccinationer har man kunnat utrota dödliga sjukdomar som smittkoppor. Än så länge har man inte lyckats utrota mässling och polio trots väldigt effektiva vaccin. Detta kan delvis förklaras av att det finns ett motstånd mot vaccinationer. Och anti-vaccinationsrörelsen sprider på ett väldigt effektivt sätt sitt budskap via internet och sociala medier.

Precis som med mediciner så medför vaccinationer en risk för bieffekter. Gång på gång visar vetenskapliga studier att nyttan med våra vanligaste vaccin överväger deras risker. Men statistik är sällan vägen till en människas hjärta. För en förälder som ska besluta om huruvida man AKTIVT ska utsätta sitt barn för en risk kan det ibland vara svårt att vara rationell. Och anti-vaccinationsrörelsen vet precis hur man utnyttjar detta hos osäkra, känslostyrda föräldrar. Genom att exempelvis visa en bild på ett barn som är sjukt eller handikappat och skriva att detta tillstånd orsakats av vaccin blir föräldern upprörd och då bryr man sig sällan om att granska källan bakom denna historia. Dessa bilder kanske får föräldrar att tacka nej till att vaccinera sitt barn, för säkerhets skull. Föräldrar har all rätt att göra detta men det är viktigt att de förstår att genom att vara PASSIVA utsätter de sina barn för en ännu större risk. Vissa kanske litar på att deras barn ska skyddas av flockimmunitet – det skydd som uppstår även för ovaccinerade när en stor andel av populationen vaccinerar sig. Men när andelen vaccinerade minskar försvinner flockimmuniteten.

Så vad ska vi som förespråkar allmänna vaccinationer göra för att få över de känslostyrda föräldrarna på vår sida? Ska vi på sociala medier lägga upp bilder på barn som drabbats av polio och fått livslånga handikapp och skriva att detta kunde ha motverkats med vaccin? Well, av etiska skäl är det väl helst inte så vi bör jobba; vi bör istället traggla vidare med våra rationella argument och vår tydliga statistik. Men för att nå ut till föräldrar som styrs av sina känslor inkuderar jag en text av Roald Dahl (översatt av Faktoider) från 1986 där han beskriver hur han förlorade sin dotter Olivia i mässling. En farlig sjukdom som fler och fler föräldrar väljer att inte vaccinera sina barn emot.

Mässling: En farlig sjukdom – Roald Dahl

Olivia, min äldsta dotter, fick mässling när hon var sju år gammal. Jag minns hur jag ofta läste för henne vid sängen allt eftersom sjukdomen fortskred, utan att känna mig särskilt orolig. Så en morgon, när hon var en god bit på bättringsvägen, satt jag på sängen och visade henne hur man kan göra små djur av kulörta piprensare. När det blev hennes tur märkte jag hur hennes fingrar och tankar inte samarbetade, hon kunde inte göra någonting.

“Mår du bra?” frågade jag.

“Jag känner mig trött,” sade hon.

En timme senare var hon medvetslös. Tolv timmar senare var hon död.

Mässlingen hade övergått till någonting förfärligt som kallas mässlingsencefalit [hjärninflammation] och det fanns inget läkarna kunde göra för att rädda henne.

Detta var 1962, tjugofyra år sedan, men än idag är det så att om ett barn med mässling utvecklar samma dödliga reaktion som Olivia gjorde, så finns det fortfarande inget läkarna kan göra för att hjälpa henne.

Å andra sidan kan föräldrar idag göra något för att förhindra att samma tragedi inträffar deras barn. De kan se till att få sitt barn immunt mot mässling. Jag kunde inte göra det för Olivia 1962 eftersom man på den tiden ännu inte hade fått fram något pålitligt mässlingsvaccin. Idag finns det bra och säkra vacciner tillgängliga för alla familjer och det enda ni behöver göra är att be er läkare att få det.

Det är fortfarande inte allmänt accepterat att mässling kan vara en farlig sjukdom.

Tro mig, det är den. Jag tycker att föräldrar som idag förvägrar sina barn vaccinering riskerar deras liv.

I Amerika, där mässlingsvaccinering är obligatorisk, har mässling liksom smittkoppor praktiskt taget försvunnit.

Här i Storbritannien har vi fortfarande hundratusen fall av mässling om året, eftersom så många föräldrar inte låter vaccinera sina barn, på gund av motsträvighet, okunnighet eller rädsla.

Av dessa hundratusen kommer tiotusen att lida av komplikationer.

Minst tiotusen kommer att få öron- eller lunginflammation.

Cirka tjugo kommer att dö.

BEGRUNDA DET.

Varje år kommer cirka tjugo barn i Storbritannien att dö av mässling.

Hur är det då med riskerna med vaccinering?

De är praktiskt taget obefintliga. Lyssna här. I ett område med ca 300 000 invånare kommer ungefär ett barn på 250 år att utveckla allvarliga bieffekter av vaccineringen! Risken är en på miljonen. Jag skulle tro att risken är större att ditt barn kvävs av en chokladbit än att det blir allvarligt sjukt av en mässlingsvaccination.

Så vad i hela friden oroar ni er för?

Faktum är att det närmast är brottsligt att låta ditt barn vara ovaccinerat.

Den bästa åldern är 13 månader, men det är aldrig för sent. Alla skolbarn som ännu inte blivit vaccinerade borde be sina föräldrar att ordna det så snart som möjligt.

Jag tillägnade Olivia två av mina böcker, den ena var James och jättepersikan. Då levde hon fortfarande. Den andra var SVJ, tillägnad hennes minne sedan hon dött av mässlingen. Du kan se hennes namn i början av båda dessa böcker. Och jag vet hur glad hon skulle ha blivit om hon kunnat veta att hennes död hjälpte andra barn att slippa sjukdom och död.

 

Vaccines and their opponents

In the last couple of days, the blog has been quite educational and serious. So it goes. Before I return to writing about sexually selected penis sizes or neurosexism, I promised some wise friends to raise the issue of vaccination.

Vaccines stimulate the body’s own immune system and provide protection against viral diseases. Successful mass vaccinations have resulted in an eradication of deadly diseases like smallpox. So far, it has not been possible to eradicate measles and polio in spite of very effective vaccines. This can partly be explained by the existence of movements opposing vaccinations. And the anti-vaccination movement is, in a very efficient way, spreading their message via internet and social media.

As with medications, vaccinations can sometimes have side effects. Repeatedly, scientific studies show that the benefits of our most common vaccine outweigh their risks. But statistics are rarely the way to someone’s heart. For a parent who must decide whether they will ACTIVELY expose their child to a risk, it can sometimes be difficult to be rational. And the anti-vaccination movement knows just how to take advantage of insecure, emotionally-driven parents. For example, by displaying a picture of a child who is sick or disabled and write that this condition was caused by the vaccine, a parent is upset and is hardly likely to examine the reference of this story. These pictures might cause parents to refuse vaccinating their children, just in case. Parents have every right to do this but it is important that they understand that by being PASSIVE they expose their children to an even greater risk. Some may trust that their children will be protected by herd immunity – the protection that occurs even for unvaccinated when a large proportion of the population is vaccinated. But if the proportion of vaccinated is reduced, herd immunity disappears.

So what should we who advocate public vaccinations do in order to convince the emotionally driven parents? Should we go on social media and post pictures of children affected by polio, suffering from life-long disabilities and write that this could have been avoided with vaccines? Well, for ethical reasons, we should probably try to avoid this; instead we should struggle on with our rational arguments and our evident statistics. However, in order to reach out to emotionally driven parents out there I have included a text by Roald Dahl from 1986 where he describes losing his daughter Olivia to measles. A dangerous disease that more and more parents choose not to vaccinate their children for.

Measles: a dangerous illness, by Roald Dahl

Olivia, my eldest daughter, caught measles when she was seven years old. As the illness took its usual course I can remember reading to her often in bed and not feeling particularly alarmed about it. Then one morning, when she was well on the road to recovery, I was sitting on her bed showing her how to fashion little animals out of coloured pipe-cleaners, and when it came to her turn to make one herself, I noticed that her fingers and her mind were not working together and she couldn’t do anything.

“Are you feeling all right?” I asked her.

“I feel all sleepy, ” she said.

In an hour, she was unconscious. In twelve hours she was dead.

The measles had turned into a terrible thing called measles encephalitis and there was nothing the doctors could do to save her.

That was twenty-four years ago in 1962, but even now, if a child with measles happens to develop the same deadly reaction from measles as Olivia did, there would still be nothing the doctors could do to help her.

On the other hand, there is today something that parents can do to make sure that this sort of tragedy does not happen to a child of theirs. They can insist that their child is immunised against measles. I was unable to do that for Olivia in 1962 because in those days a reliable measles vaccine had not been discovered. Today a good and safe vaccine is available to every family and all you have to do is to ask your doctor to administer it.

It is not yet generally accepted that measles can be a dangerous illness.

Believe me, it is. In my opinion parents who now refuse to have their children immunised are putting the lives of those children at risk.

In America, where measles immunisation is compulsory, measles like smallpox, has been virtually wiped out.

Here in Britain, because so many parents refuse, either out of obstinacy or ignorance or fear, to allow their children to be immunised, we still have a hundred thousand cases of measles every year. [Since this was written in 1986, the success of the MMR vaccination has reduced this figure to several thousand each year, but unvaccinated children are still at risk, and some do still die of measles].

Out of those, more than 10,000 will suffer side effects of one kind or another.

At least 10,000 will develop ear or chest infections.

About 20 will die.

LET THAT SINK IN.

Every year around 20 children will die in Britain from measles.

So what about the risks that your children will run from being immunised?

They are almost non-existent. Listen to this. In a district of around 300,000 people, there will be only one child every 250 years who will develop serious side effects from measles immunisation! That is about a million to one chance. I should think there would be more chance of your child choking to death on a chocolate bar than of becoming seriously ill from a measles immunisation.

So what on earth are you worrying about?

It really is almost a crime to allow your child to go unimmunised.

The ideal time to have it done is at 13 months, but it is never too late. All school-children who have not yet had a measles immunisation should beg their parents to arrange for them to have one as soon as possible.

Incidentally, I dedicated two of my books to Olivia, the first was James and the Giant Peach’. That was when she was still alive. The second was ‘The BFG’, dedicated to her memory after she had died from measles. You will see her name at the beginning of each of these books. And I know how happy she would be if only she could know that her death had helped to save a good deal of illness and death among other children.