App-spelet Flappy Bird drogs tillbaka av dess grundare Doug Nguyen eftersom han ansåg att spelet hade förstört hans liv. Efter 50 miljoner nedladdningar lämnar denna fågel efter sig många sörjande fantaster, eller bör man kalla dem missbrukare? Kommer abstinensen få dessa människor att gå under eller kommer dessa människor istället börja ägna sig åt mer produktiva sysselsättningar, kanske framställa ett vaccin mot HIV eller vinna ett OS-guld? Är de som har ett problematiskt spelande personer som fastnat i ett beroende eller är de personer som har svårt att hitta andra saker i livet som känns meningsfulla?
På senare tid har det pratas mycket om nätberoende eller smartphoneberoende. Det finns till och med företag som man kan vända sig till om man behöver behandlas för detta missbruk. Behandlingen kan tydligen bestå av “…neurobiologisk förändringsbehandling, återfallsförebyggande och andlig terapi”. Forskare inom området anser att dessa företag snarast håller på med kvacksalveri.
Dagens lästips är den kritik som nätforskaren Marcin de Kaminski riktar åt företaget Internetakuten via Internetworld och Aftonbladet.
Personligen har jag aldrig spelat Flappy Bird men om jag inte hade raderat Candy Crush från min smartphone så kanske inte den här bloggen hade funnits. Den är visserligen inte ett OS-guld men jag tycker ändå att bloggandet känns som en relativt meningsfull sysselsättning.
