En ny studie i Evolution and Human Behavior visar att personer med äldre pappor är mindre attraktiva. I studien inkluderades 8434 män och kvinnor och deras attraktivitet skattades med hjälp av årsböcker från high school. Man undersökta enbart hur attraktiva studiedeltagarnas ansikten var.
Man kan såklart tänka sig att män som har svårt att hitta en partner och därför skaffar barn sent oftare själva är mindre attraktiva. Sambandet kan då förklaras av att mindre attraktiva män helt enkelt får mindre attraktiva barn. Forskarna bakom studien har försökt hantera detta genom sensitivitetsanalyser och sett att sambandet kvarstår. De tror att resultaten förklaras av den ökade risken för nya mutationer i avkommor till äldre män och att ansiktets attraktivitet återspeglar till vilken utsträckning en person bär på mutationer.
Med tanke hur kontroversiellt detta ämne är så är jag faktiskt glad att jag inte är involverad. Så till alla förbannade människor där ute – skjut inte budbäraren!
Paternal age and facial attractiveness
A new study in Evolution and Human Behavior shows that people with older fathers are less attractive. The study included 8434 men and women and their facial attractiveness was estimated using yearbooks from high school.
It is, of course, possible that men who have trouble finding a partner and therefore have children late are more likely to be unattractive themselves. The association might therefore be explained by the fact that less attractive men simply get less attractive children. However, the researchers behind the study have tried to address this through sensitivity analyzes and found that the relationship remains. They believe that the relationship is explained by the increased risk of new mutations in the offspring of older men and that facial attractiveness reflects an individual’s mutation load.
Considering how controversial this topic is, I am actually glad that I’m not involved I this study. So to all angry people out there – do not shoot the messenger!
2 kommentarer
Hej. Emma – vill kommentera denna undersökning och er KI-undersökning i februari i år.
Först, varför tycks bara mentala egenskaper påverkas av ålder hos den manliga föräldern – det genetiska materialet måste väl vara lika för även kroppsliga egenskaper och där finns väl inga rapporter som visar nämnvärt högre frekvens missbildningar? Dessutom:
det är fel att tro att alla spermatogonier delar sig kontinuerligt hela livstiden och därför mutationsrisken totalt ökar med ökande ålder hos mannen. I de hanliga gonaderna finns dels spermatogonier typ A(pale) som möjligen delar sig på detta vis men också spermatogonier typ A(dark), som har en mycket låg mitosfrekvens och som kanske (ingen vet något säkert) befinner sig i vilstadium i åratal eller kanske decennier samt då förstås inte är utsatta för nämnvärt större mutationstryck, beroende på celldelning, än t.ex oogonier hos kvinnor. A(dark) kan aktiveras till celldelning vid ex.vis skada på hela eller lokala populationen av A(pale)-spermatogonier eller om dessa minskar i antal och nya måste bildas – allt för att upprätthålla produktion av spermier. Det kan alltså vara så att spermier vid ett visst tillfälle kan ha lika låg mutationsbelastning som oogonier/oocyter. Detta finns beskrivet i tidskriften “Human Reproduction Update” vol 12, no 3 (pp 275-282); 2006 – i artikel av Emcke, Wistuba och Schlatt från universiteten i Pennsylvania(USA)/Munster (Tyskland); finns tillgänglig på internet. Man får alltså inte bara bedöma ett statistiskt material som sådant utan ha en integrerad bedömning visavi cytologiska/cytogenetiska förhållanden.
Med hälsning, BJ.
Hej BJ,
Pappats ålder har kopplats till en rad medfödda sjukdomar som orsakas av mutationer till exempel Apert syndrom och Achondroplasia. Det finns även studier som kopplar pappans ålder till graviditetsrelaterade problem och missfall. Nyare studier visar också att barn till äldre män har fler nya mutation t.ex:
Kong A, Frigge ML, Masson G, et al. Rate of de novo mutations and the importance of father’s age to disease risk. Nature. 2012;488(7412):471-475.
O’Roak BJ, Vives L, Girirajan S, et al. Sporadic autism exomes reveal a highly interconnected protein network of de novo mutations. Nature. 2012;485(7397):246-250.
Men även om äldre men i snitt har fler nya mutationer verkar det finnas stor individuell variation.