Jag har tidigare skrivit om hur man på senare år sett en kraftig ökning i psykisk sjukdom hos barn och om hur detta inte nödvändigtvis speglar att barn är mer avvikande nuförtiden. Ofta vill man skylla den ökade mentala ohälsan på hemska företeelser i vår samtid som äldre föräldrar, snabbmat, vaccinationer, TV-spel, Facebook samt tillsatser i mat. Det är såklart inte omöjligt att den psykiska hälsan hos barn och unga är något sämre idag men framförallt handlar den kraftiga ökningen om att fler diagnostiserar och inte bara om att fler blir sjuka. En diagnos kan vara stigmatiserande och övermedicinering är såklart inte bra. Men det är viktigt att komma ihåg att en diagnos också kan leda till mer resurser och adekvat behandling (ibland inklusive medicinering) vilket är betydelsefullt. Bland annat när det gäller ADHD är det mycket forskning som visar att obehandlad ADHD ger betydligt fler negativa konsekvenser jämfört med behandlad ADHD.
Läs gärna Isobel Hadley-Kamptz på Expressens krönika som diskuterar vikten av att se psykisk sjukdom som mer än bara “hjärnspöken”.
Min kollega barnpsykiatrikern Linda Halldner Henriksson var igår med på SVTs Aktuellt igår och pratade om psykofarmaka till barn. Hon anser att man idag både övermedicinerar och undermedicinerar barn. Också sevärt för den intresserade.
Diagnoses enables treatment
I have previously written about the sharp increase in mental illness in children in recent years and how this does not necessarily reflect that children are different nowadays. The blame is often put on terrible phenomena reflecting our time such as elderly parents, fast food, vaccinations, video games, Facebook and food additives. It is, of course, not impossible that mental health problems in children and adolescents are slightly more common today but above all, more are getting diagnosed. A diagnosis might be stigmatizing and over-medication is obviously not good. But it is important to remember that a diagnosis can also lead to more resources and adequate treatment (sometimes including medication), which is important. For example, in the case of ADHD, much research is showing that untreated ADHD leads to far more negative consequences as compared to treated ADHD.