Evolution och beteende

Denna vecka har jag undervisat på psykologprogrammet på Karolinska. Min föreläsning handlar om beteende och evolution. Framförallt handlar den om varför det finns så stor variation när det gäller beteende och psykisk hälsa.

Vi människor är på många sätt väldigt lika varandra. Vi har till exempel alla två ben och två armar, vi andas syre, vi har naglar istället för klor och vi saknar päls. Dessa egenskaper har vi utvecklat genom evolution och på något sätt är de optimala för människan och därför har selektionen sett till att alla människor har dessa egenskaper.

Men när det kommer till beteende är vi faktiskt ganska olika varandra. Vissa människor är utåtriktade, andra är blyga. Vissa är trogna mot sin partner, andra notoriskt otrogna. Vissa äter sina marshmallows, andra vänta på en senare belöning. När det gäller psykisk hälsa finns det också oerhört stor variation; vissa människor mår så dåligt att de inte längre vill leva, vissa lyckas inte uppfatta verkligheten på ett korrekt sätt. Vissa fastnar lätt i beroende medan andra klara ganska stor exponering utan att fastna i missbruk.

Eftersom selektionen premierar de som är bäst anpassade till sin miljö är det paradoxalt att det finns så stor variation i mänskligt beteende. Ännu mer paradoxalt är det att psykiska sjukdomar är så pass vanliga. Dessa sjukdomar är i stor utstäckning ärftligta och samtidigt minskar de kraftigt sannolikheten att man lyckas föröka sig och föra vidare dessa gener. På grund av detta borde psykiska sjukdomar ganska snabbt elimineras ur populationen. Men psykiska sjukdomar försvinner inte, de blir kanske till och med vanligare.

Min föreläsning handlar om hypoteser som kan förklara denna paradox. Bland annat finns det teorier om att gener som är kopplade till psykiska sjukdomar kan vara fördelaktiga under vissa förhållanden. Det finns även teorier som föreslår att nya mutationer är av betydelse för att bibehålla psykisk sjukdom i befolkningen.

Evolutionära teorier ifrågasätta saker som många anser vara självklart – att vi människor är olika när det gäller beteende. Och evolutionära kunskaper kan vara avgörade för att förstå hur psykiska sjukdomar uppstår – en förutsättning för att man ska kunna förstå hur man bör behandla dem.

This week I have been teaching psychology students at Karolinska Institutet. My lecture is about behavior and evolution. Above all, it is about why there is so much variety when it comes to behavior and mental health.

We humans are in many ways very similar. For instance, we all have two legs and two arms, we breathe oxygen, we have nails instead of claws and we do not have fur. These characteristics have developed through evolution, and somehow these properties are optimal for humans. Therefore, all people have them as a result of natural selection.

But when it comes to behavior, humans are actually quite different from each other. Some people are outgoing, others are shy. Some are faithful to their partners, others notoriously unfaithful. Some eat their marshmallow and others wait for a later reward. When it comes to mental health, there is also tremendous variation: some people feel so bad that they no longer want to live, some fail to perceive reality adequately. Some individuals are sensitive to addiction while others can handle fairly large exposure without getting stuck.

Since selection favors those who are best adapted to their environment, it is paradoxical that there is so much variation in human behavior. Even more paradoxical is that mental illness is so common. These diseases are highly heritable and simultaneously reduce the probability of reproduction and transmitting these genes to further generations. As a result, mental disorders should rather quickly be eliminated from the population. But mental illness does not disappear, they might even be increasing in prevalence.

My lecture is about hypotheses that may explain this paradox. For instance, there are theories suggesting that genes linked to mental disorders may be beneficial under certain circumstances. There are also theories that suggest that new mutations are important for maintaining mental illness in the population.

Evolutionary theory questions things that many consider to be obvious – that humans behave differently. And evolutionary knowledge can be crucial in understanding the etiology of mental illness  – a prerequisite for understanding how to treat these disorders.