Ingen tror väl att det är slumpen som avgör vem som blir ens partner? Nej, man vet sedan länge att vi är mer benägna att bilda par med en person med liknande intelligens, etniskt tillhörighet och politisk åskådning. Men man vet också att man är mer benägen att välja en partner som liknar en genetiskt. Fenomenet som innebär att man är mer benägen att välja en partner med liknande egenskaper (fenotyp) eller DNA (genotyp) kallas “assortative mating”. I en ny studie i PNAS har man uppskattat i vilken utsträckning försökspersonerna liknade sin partner med avseende på utbildning och DNA.
I studien deltog 825 amerikanska gifta par och man undersökte hur ofta personer som var gifta hade samma utbildningsnivå jämfört med en slumpmässig person från denna urvalsgrupp. Man undersökte också genetiska likheter genom att jämföra 1,7 miljoner enbaspolymorfier (SNPs) – gener som ofta varierar mellan individer. För både utbildning och gener såg man att det fanns större likheter mellan par jämfört slumpmässigt utvalda person. Likheterna i utbildningsnivå var ungefär tre gånger större än de genetiska likheterna. Det fanns också ett tydligt överlapp mellan dessa egenskaper och när man kontrollerade de genetiska likheterna för likheterna i utbildningsnivå minskade detta estimat med 42 %. De genetiska likheterna förklarade endast likheterna i utbildningsnivå med 10 %.
Så varför är det egentligen intressant att ta reda på i vilken utsträckning vi genetiskt liknar våra partners? Jo, när man gör statistiska modellen för att exempelvis beräkna genetiska skillnader mellan individer eller populationer antar man ofta att parbildningen sker slumpmässigt. Jag har tidigare skrivit om de antaganden man gör när man beräknar ärftligheten för en egenskap eller en sjukdom och slumpmässig parning är ett av dessa antaganden. Forskarna bakom PNAS-artikeln föreslår att man bör redovisa hur vanligt det är med assortative mating för en egenskap eller sjukdom då man uppskattar dess ärftlighet, vilket många redan gör.
Sammanfattningsvis är det såklart inte slumpen som avgör vilka som blir kära i varandra. Vi utgår från oss själva och blir tillsammans med en person som passar oss med avseende på längd, intelligens, attraktivitet, osv. Detta innebär således att vi oundvikligt kommer att ha genetiska likheter, även om de är små. Resultaten av denna studie är alltså inte direkt förvånande, däremot belyser det att det kan vara problematiskt att man använder statistiska modeller som antar att parbildningen sker slumpmässigt.
Genetic similarities between spouses
Nobody believes that chance determines who becomes your spouse, right? No, we have known for a long time that we are more likely to pair up with a person of similar intelligence, ethnic origin and political opinion. But we also know that people are more inclined to choose a spouse who resembles them genetically. The phenomenon, which means that they are more inclined to select a spouse with similar phenotypic traits (phenotype) or DNA (genotype) is called assortative mating. A new study in PNAS estimated the extent to which study subjects were similar to their partners with regard to education level and DNA.
The study enrolled 825 American married couples and examined how often people who were married had the same level of education as compared to a random person from the sample. The researchers also examined genetic similarities by comparing 1.7 million single nucleotide polymorphisms (SNPs) – genes that often varies among individuals. For both education level and SNPs, there were more similarities between spouses as compared to randomly selected individuals. The similarities in education level were about three times larger than the genetic similarities. There was also a clear overlap between these characteristics and when controlling genetic similarity for similarities in educational attainment the estimate was reduced with 42%. By contrast, the genetic similarities explained the similarities in education level by 10%.
So why is it interesting to find out to what extent we are genetically similar to our partners? For instance, statistical model that calculate genetic differences between individuals or populations, it is often assumed that mating is random. I have previously written about the assumptions made when calculating the heritability of a trait or a disease and random mating is one of these assumptions. The researchers behind the PNAS article suggest that one should estimate how common it is with assortative mating for a trait or disease when assessing its heredity, as many already do.
In conclusion, it is of course not chance that determines why some people fall in love. We are more likely to choose a mate who fits us with respect to height, intelligence, attractiveness, etc. This means that we will inevitably have genetic similarities, even if they are rather small. The findings of this study is not directly surprising, however, they illustrate that it can be problematic to use statistical models that assume that mating in random.