Twitterdrev – ta det personligt

På senare tid har jag vid ett flertal tillfällen bevittnat det som brukar kallas ”twitterdrev”. Det innebär, något förenklat, att en twittrare på eget bevåg utser sig själv till domare och bödel. Denna person hänger ut en annan twittrare, ofta genom att skärmdumpa eller citera något ”dumt” hen skrivit. På Twitter är mobben inte svårflörtad och när andra personer hakar på detta påhopp är drevet ett faktum.

Att folk som skriver idiotiska saker får mothugg är naturligtvis oundvikligt och knappast något man bör kämpa för att motverka. Men till sammanhanget hör att det i princip inte finns någon på twitter som man inte skulle kunna sätta dit genom att feltolka något de skrivit. Twitterdrev handlar såklart ofta om att man ogillar vad en person skriver. Men jag tror att det i stor utsträckning handlar om man ogillar personen som skrivit det. Och även om alla personer på twitter (som någon gång skämtat eller uttryckt något som kan tolkas som en åsikt) är potentiella byten för ett drev så har vissa högre risk att drabbas. Dessa högriskindivider är de som ogillas av ”bödlarna”. Med andra ord finns det all anledning att ta twitterdrev personligt.

Visst kan dreven ibland bero på att någon på ett medvetet och ondskefullt sätt försöker sätta dit en fiende. Men de kan också orsakas av ett psykologiskt fenomen som gör att vi tenderar att tolka det någon skriver utifrån vad vi tycker om denna person. Fenomenet kallas haloeffekt och är ett av de systematiska tankefel som människans hjärna utrustas med, ett av de tankefel som gör att jag ibland tänker att jorden kanske inte nödvändigtvis skulle påverkas negativt om datorerna tog över.

Haloeffekten innebär att vi inte dömer personer vi fått en positiv respektive negativ bild av på ett objektivt sätt. Om vi gillar en person för att den besitter vissa egenskaper tenderar vi att ge denne en mer positiv bedömning även i andra avseenden, medan vi överlag är kritiska mot personer vi ogillar. Hitler är en person som normalt funtade människor tenderar att ogilla. Om någon är ”precis som Hitler” så kan man vara helt säker på att det är en hemsk människa. Nyligen kunde man läsa i internationella media att Hitler hade en missbildad mikropenis. Ingen är intresserad av att faktagranska ett sådant påstående för det känns så himla rimligt. ”Det är väl klart att Hitler hade en liten och ful penis”, tänker man. När man istället får höra att Hitler älskade djur blir man lite misstänksam. ”Jag älskar ju söta djur. Men jag är ju inte precis som Hitler. Är bilderna där Hitler gullar med söta djur fejkade?”

Så länge Twitter finns kommer twitterdrev förekomma. Det kommer alltid att finnas bödlar – drev-entreprenörer som bygger sina karriärer på att missförstå, skärmdumpa och hänga ut personer de vill sätta dit. Men om man är en vänligt sinnad person som inte vill hänga ut personer som inte förtjänar det är mitt bästa tips att ibland reflektera över hur mycket budbärararen påverkar budskapet. Om du blir provocerad av en tweet som skrivits av en person du ogillar (vi har alla personer vi ogillar, det är inget att skämmas över) så försök att fundera på hur du hade reagerat om din förälder, partner eller bästa vän hade sagt samma sak. Hade din tolkning påverkats avsevärt? Om svaret är ja kanske det är en bra idé att avstå från att haka på drevet denna gång? Bara för att man avskyr en person behöver denne inte vara vidrig på alla sätt och vis, även om jag inte ska gå så långt som att säga att jag tror att Hitler hade en fin penis.